Thursday, April 24, 2008

Älvdansringens landsvägs rop, lockar till sin källa. Sommna kentaour, för att vakna. Halva ordet implicit, andra halvan saken, talar till dig glömmandes, binder dig till planen. Ovanför oss spegeln står lyser oss tillbaka, till en handens orsakshav, till den tand som sa den. Tes och thè och dagens brott mummlar ur vårt avbrott. Bakom vad som här har stått, ger sig knappt till känna. Vissa böjda adjektiv kan ej stå tillbaka, ger sin menings utgångspunkt, nogranna och nakna.