Friday, April 17, 2009

Enienien

Vi förbereder oss aldrig inför att möta det utan motstånd, det
odelat eftersträvansvärda, det som speglar våra ideal utan att
behöva ge exempel, ty det finns ingenting hos det som kräver vår
uppmärksamhet: ingen friktion, ingen spänning, ingen vilja, inget
begär, utan endast ett enda oändligt djupt hål vars kanter
reflekterar varandra i lika många nivåer som det finns överflöd av
behov hos den som inte behöver behöva, men som av sympati eller
ensamhet eller för att varje enkel delning ger mer än två delar,
sliter sig själv isär, i så många delar att deras antal
överskrider dess eget förstånd och måste organiseras i grupper
eller nivåer eller stadier, liksom när vi ombeds att tänka på en
mängd av samma saker utan att betrakta dem i figurer (linje,triangel,
fyrkant, femhörning, kryss, stjärna, etc), dvs stadier som alla
speglar ett perspektiv på det liv som varje reflekterande, sinnlig
varelse lever, dvs inte på något sätt det liv som människan lever -
hon som tror sig veta att hon tillhör den ras som kan spegla jordens
väsen, utan att ens begripa att hon endast är det spöke och den
illusion som uppstår när en individuell tänkte trycks ner i brist
på insikt om det faktum att ingen brist finns: bara överflöd finns,
överflöd som rinner ut över världens alla varelser och ger dem en
känsla av att vara det enda som det är: ett. I uppsala talade vi lite
om detta, med Riccardo Chiardonna, Pauliina Remes, Gösta Grönros och
Erik Eliasson.